Arvostelut
Krakel Spekakel
ohjaus: Meri Anna Hulkkonen, Ragnar Bragason, Louhisalen 2010
Ensemblen Bulleribock har samlat Lennart Hellsings historier till ett musikcollage för hela familjen i cabaret-stil med musik, dans och teater i en visuellt vacker föreställning, som hade premiär på Esbo kulturhus men kan beställas på turné till festlokaler runtom i landet. I rollerna ser vi Daniela Fogelholm (Förken Hit och Dit/berättare), Sampo Kurppa (Krakel Spektakel), Meri Annan Hulkkonen) och Sakari Saikkonen (Opsis Kalopsis) samt orkestern Paukkumaissi. Ensemblen är övervägande finskspråkig men föreställningen går ändå helt på svenska. En föreställning som gav mersmak och förhoppningsvis kommer att ses också i Västnyland på turné. Siw Handroos-Kelekay/VN.
Vem ska trösta Knyttet?
ohjaus: Emma Puikkonen
Daniela Fogelholm och Minna Nyberg har jobbat med Janssons texter tidigare, vilket resulterade i en uppskattad ÅST-föreställning och en skiva med Erna Tauros mest älskade visor. Intressant nog inleder Peter Lundblad sin smart varierande musikkavalkad med en smakfull hommage a Tauro för att så småningom späda på med såväl funk och fusion som mer renodlade jazztongångar. Puikkonens regi glömmer och inte att de enkla lösningarna oftast är de bästa. Fogelholm och Nyberg agerar effektivt illustrerande berättare... medan Fogelholm transformeras till ett alldeles oemotståndligt Skrutt med lämpligt buurigt hår och och ängslig uppsyn. Mats Liljeroos, Hbl.
Perfekt
ohjaus: Maria Lundström, Kulttuuritalon Alppisali, 2008
Produktio rakentuu työryhmän omista teksteistä. Näyttelijät Maria Ahlrot, Daniela Fogelholm, Jessica Grabowsky ja Emma Klingenberg sekä dramaturgi Paula Rehn-Sirén ja ohjaaja Maria Lundström ovat saaneet aikaiseksi esityksen, jossa haapuilevan aln jälkeen käynnistyvistä hajanaisista tarinakatkelmista muodostuu tunnelmaltaan yhtenäinen kokonaisuus. Mari Aggen valosuunnittelu kiteyttää tunnelmaltaan usein hämyisän siniseksi ja musiikkivalinnat ylläpitävät samaa blue-note-sävyä. Teemoiltaan tarinanpoikaiset kehräävät yksinäisyyden, pelkojen, pettymysten ja hylätyksi tulemisen kokemuksissa. Agressiivisempaa ja aktiivisempaa energiaa tuovat näyttämölle erotisoitu pullanleivonta sekä kilpailijoiden kiusaamiseen perustuva tv-kisailu. Muovailuvahamaisesti tilanteesta toiseen siirtyvässä esityksessä on viehätyksensä eikä vähiten näyttelijäntyön ansiosta. Perfektissä, tässä kieliopillisessa täydellisen loppuunsaatetun toiminnan kategoriassa, näytellään hyvin, liikutaan upeasti ja lauletaan vaikuttavasti. Outi Lahtinen/ Helsingin Sanomat, 9.4 2008.
Med självironi framställer skådespelarna rädslan och skyggheten inför de roller de spelar och inte enbart eller i första hand i egenskap av aktörer, utan framför allt som människor som lever med en kvinnoroll i det verkliga livet. De gestaltar fyra kvinnor i den olösliga inkongurensen mellan de förväntningar som ingår i den roll de ska spela och de krassa och motstridiga villkor som ingår i det som heter verklighet. De kan också tolkas som att alla fyra spelar samma roll, en och samma person som måste vara flera personer för att klara alla de roller livet kräver av dem. I Maria Lundströms regi får skådespelarna Maria Ahlrot, Daniela Fogelholm, Jessica Grabowsky och Emma Klingenberg använda sig av såväl fystiskt som verbalt uttryck, och en väsentlig del av det förra är ironiseringen av de poser som hör ihop med både scenspråk och kvinnans päskrivna roll i det verkliga livet. Texten har satts ihop av arbetsgruppen och innehåller en otrolig mängd uppslag. Mikael Kosk/Hufvudstadsbladet, 9.4 2008.
Transkaakko (Sato levyn arvostelu)
Turusta lähtöisin oleva kahdeksanhenkinen yhtye sijoittuu tyylillisesti rockimman ja rosoisemman folkin joukkoon värikkääseen. Daniela Fogelholmin kirkkaan laulun johtamat biisit yhdistelevät pienimuotoisen psykedeelisesti slaavilaista melankoliaa, balkanilaisia rytmejä ja yleisesti ottaen melko rikkaasti polveilevia sointu- ja rytmikuvioita. Kitaristinsa Pentti Dassumin huomassa levyä hionut yhtye ei missään vaiheessa kärsi folk-jutuissa turhan usein kuullusta viimeistelemättömyydestä ja puolivillaisuudesta. Jokainen kappale toimii omillaan ja osana kokonaisuutta. Kaava on kieltämättä maukas. Puhaltimissa on mukavan vino ote, kielet eivät rokkaavuudestaan huolimatta kaadu päälle minään "isona puurona" vaan antavat hienovaraisina elementteinä musiikille tilaa hengittää siinä slaavilaisessa kaihossaan. Silti etenkin ne ihan perinteisimpiä askelluksia karsastavat lyömät ovat Transkaakon kaavassa sitä nautinnollisinta puolta. Jotain toki vielä kaipaisi. Vain muutama levyn kappaleista todella tiivistää hyvästä pohjakaavasta vahvasti mieleenjääviä yksittäisiä iskuja. Yksi tällainen on vaaniskeleva En ennen ollut tällainen, rauhallisen kuulas Yö on leveä pääsee myös lähelle sieltä hissuttelevammasta päästä. Albanialaiseen perinnesävellykseen pohjaava Päivät senkun kaatuu on myös mainio, samoin leikitellen tanssahteleva Romanssin teitä. Ilkka Valpasvuo (2007).
Lys min lampa (levynjulkaisukonsertti ÅST:n Tiljan-näyttämöllä)
Daniela Fogelholm, Laura Hänninen ja Minna Nyberg - nämä ihastuttavat naiset ovat koonneet yhtä ihastuttavan konserttikokonaisuuden, joka kuultiin Åbo svenska teaterin Tiljan näyttämöllä sunnuntaina. Tyylikkäät laulusovitukset olivat illan laulajien omaa käsialaa, ja soitinpuoleen olivat kaikki muusikot kantaneet kortensa kekoon. Keinovaroja käytetään huolitellusti ja vähäeleisesti siinä uskossa, että vähemmän on enemmän. Tauro-tuokio on siis nautittava, eletyn tuntuisesti tulkittu ja harvinaisen maneerittomasti esiin tuotu kattaus hienosyistä teatterimusiikkia. Mikä parasta, se on saatavissa myös levyllä. Matti Lehtonen/Turun Sanomat 27.3 2007.
Lys min lampa (levyarvostelu)
Daniela Fogelholm, Minna Myberg och Laura Hänninen har gjort ganska stort formade egna arrangemang av visorna utan att nånsin tappa kontentan i uttrycket, snarare har de lyckats bygga ut det centrala i texterna. Och den vokala beredskapen att blanda rent klassisk teknik med teaternmässig texttolkning och dessutom klockren stämsång är värd ivriga apploder. Också i mindre detaljer, som inre nyansering av fraser, röstteknisk mångsidighet och genomtänkt textanalys är det uppenbart att de här flickorna har ett gediget grundkunnande, både musikaliskt och, antagligen, sceniskt. Skivan är också ett levande bevis på att det inte behöver finnas skrankor mellan visor, lied, kabaré, folkvisa, operett eller blues. Det här är absolut en finlandssvensk skiva att må bra av! Lena von Bonsdorff / Hbl 28.3 2007.
Havuhavina (konsertti Maariehaminan kulttuuriyössä)
En stämningsfull flöjtmelodi fyller hela stadsbiblioteket. Publiken sitter andaktsfullt och lyssnar. Daniela Fogelholm, Maria Leivonen, Anneliina Koskinen och Marja Skaffari framför varierad folkmusik med alltfrån medeltida svenska ballader till karelska folksånger. Stämsången är helt lysande och med skickligt ackompangemang av bland annat vevlira, kantele och shamantrumma blir det så vackert så man nästan ryser. Här skulle jag kunna sitta helakvällen. Ålandstidningen, 14.8 2006.
Riiviöiden joulu
ohjaus: Alistar Logan, Linnateatteri
Anu Hoskin (Pekka), Anita Sundberg (Niko) ja Daniela Fogelholm (Hanna) voittivat katsojat puolelleen ilmeikkäällä ja hauskalla esiintymisellään, selkeällä replikoinnillaan ja vauhdikkaalla otteellaan. Näytelmän kiinnostavuutta lisää myös useiden tyylilajien ja ilmaisukeinojen käyttö. Anjalakosken sanomat, 29.11 2005.
Pyhä keikka
ohjaus: Tiina Brännare, Turun Kaupunginteatteri
Muista näyttelijöistä Daniela Fogelholm Mustin ihailijana saa parhaiten sävyjä irti ohuesta roolistaan. TS 19.9 2004.
Ylimääräinen hatunnosto kannattaa kuitenkin osoittaa Nuorallatanssija-biisin esittäneelle Daniela Fogelholmille, jonka äänen kirkkaus ja puhtaus ovat omaa luokkaansa. Lisäksi Fogelholmin kehon kieli on kaunista katseltavaa. Tiedonantaja 29.9 2004.
Den sjungande spargrisen
ohjaus: Patrik Drake, Åbo Svenska Teater
Daniela Fogelholm i huvudrollen som ”Den sjungande spargirsen”, kan både sjunga och spela saxofon och hon gör bägge delarna i pjäsen. Hbl 1.5 2003.
Daniela Fogelholm spelar spargrisen Kim och gör det med bravur. VN 2.5 2003.
Sudenmorsian – johdatus lykantropiaan
ohjaus: Emma Puikkonen, Tehdasteatteri
Erityisen taitava on joukon - sutta esittävä Daniela Fogelholm mukaan luettuna - fyysinen työskentely. Lähes tanssilliseksi yltyvistä jaksoista - kuten Ainon ja susien kiihkeästä kohtaamisesta - syntyvät myös kokonaisuuden vaikuttavimmat osat. TS 24.3 2003.
Det fungerar mycket för att ensemblen är ung och plastisk och för att övergångarna är övertänkta. Det är ett väldigt sammansvetsat teatralt uttryck man blir vittne till. I sina bästa stunder når "Johdatus lykantropiaan" nära nog upp till "Trad" som var konstakademins musikteaterstudenternas elevarbete för några år sedan- och en riktig knock out-föreställning. Åbo Underrättelse, 26.3 2003.
En kväll med Erna & Tove
oma lauluilta, Åbo Svenska Teaterin Café Scen
Kolmikko vie laulelmaperintöä kunniakkaasti ja raikkaasti eteenpäin. TS 22.2 2003.
Danielas höjdpunkt är hennes version av Konstberiderskan, som hon gör med en självklar, stark utstrålning, inte en smula av textinnehållet går förlorat. Teatermusik är utan vidare hennes område. Hbl 14.2 2003.
Låt mej genast konstatera att det är synd att bara tre kvällar med Erna och Tove är inprickade i ÅST:s spelschema, för detta är en föreställning som skulle hålla för mer och som dessutom har viss ”kult-potential”. Kombinationen av Daniela Fogelholms mimik och breda röstregister, som behärskar allt ifrån blues till hennes Björk-aktiga tolkning av ”Mumintrollets visa”, och Minna Nybergs mera klassiskt skolade röst fungerar bra. Man känner att föreställningen är ett resultat av lust och nyfikenhet, och fjärran från det slentrianmässiga rutin som så mycket musik levereras med. Hbl, 18.2 2003.
Minne menit - Como fue´
ohjaus: Emma Puikkonen, Tehdasteatteri + vierailu Q-teatterin Puoli Q:ssa
Näyttelijäkolmikko säteilee tekemisen intoa ja vilpittömyyttä ja kun sävyt ja tyylilajitkin ovat hanskassa, Como Fuen edessä ei voi muuta kuin antautua. TS 23.4 2002.
Fogelholms nötförsäljare el Manisero får stålläktarens balkar att knaka under vår hänförelse. Hennes totala hängivelse och galet intensiva blick tänder raketer i den höstsvala åskådaren. Kyss mej långsamt, som en del säger. Så här går det till i musikteater. Hbl, 7.9 2002.
Sketcherna och danserna varvas med intima och poetiska monologer då skådespelarna talar direkt till publiken. Helheten är spretig och vacker, rolig och berörande. Fogelholm, Kumpuvaara och Seppänen är i varje sekund intensivt närvarande och det är också själva livskänslan som vid sidan om resandet blir föreställningens bärande tema. Arbetsgruppen Minne menit-Como fue´ har lyckats mycket mer än väl. Ny tid 17.9 2002.
Daniel Hjort
ohjaus: Erik Söderblom, Turun Kaupunginteatteri
Daniela Fogelholmin äänessä oli erityistä sävykkyyttä ja voimaa. TS 10.3 2002.
Hello Dolly
ohjaus: Patrik Drake, Åbo Svenska Teater
Daniela Fogelholmin esityksissä oli nuorta hehkua. TS 25.9 2000.
Fogelholm är en fräsch uppenbarelse som hattaffärskollegan Minnie Fay. Hbl 25.9 2000.
Mustalaisleiri muuttaa taivaaseen
ohjaus: Wasker Lindblom, Raaseporin kesäteatteri
Daniela är underskön, lockande, retsam och dramatisk fylld av vidskepelse och mystik. Hon har en härlig sångröst, hon agerar ledigt utan några spänningar och hon kommer säkert att bli en ypperlig aktris inom det område hon valt, vilket jag antar kan vara musikalens. Hon samspelar härligt med Max Forsman, det riktigt slår gnistor kring paret. Hangötidningen 3.7 1999.
Daniela ger intryck av att vara just så stark och stolt, med en trotsig integritet, som zienarskan Radda skall vara. Hennes Radda kan vara ljuv, men också undflyende och kall. Ingen karl skall nånsin kuva henne- det är en föresats hon håller fast vid intill döden. Hbl 2.7 1999.
Luokkavihollinen
ohjaus: Erik Pöysti/ Jerry Wahlfors, Tryckeriteatern / VNF:n teatterilinja
Daniela Fogelholm har gnistan, då hon som Sötnos med plågsam vånda vänder ut och in på sitt inre inför klassen. Hbl 19.12 1996.
Eläinvallankumous
ohjaus: Erik Pöysti, Tryckeriteatern / VNF:n teatterilinja
Daniela Fogelholm som den trogne arbetshästen Blenda, visar sig plötsligt vara en vissångerska med känsla. Hbl 26.3 1997.
Blyton Rock
Succén är ett faktum. Föreställningen pulserar av liv, lust och ungdomlig fräschör. Den är värd att exporteras, åtminstone till Sverige. Blyton Rock är ett överväldigande bevis på hur man med en tillräckligt fördomsfri inställning kan åstadkomma något fräscht och annorlunda inom ramen för den traditionella musikalen. Hbl 6.1 1996.
Muu palaute
Olet huippu!
ohjaus: Alistar Logan, Linnateatteri
Otteita muutamista kiitos-tekstiviesteistä joita sain esitysten jälkeen, huhtikuussa 2006:
Kiitos sympaattisesta esityksestä! Biisit oli ihania, kässäri oikein toimiva ja esititte tosi kivasti.
Kiitoksia Danu ja muutkin hyvästä esityksestä. Erittäin hyvä ammattitaitoinen ensemble teillä. Mukava oli katsoa ja kuunnella (vaikka olikin kova krapula itselläni).
Olipa hieno tunnelma! Kiitos koko työryhmälle!
Kiitos hienosta, lämpimästä esityksestä, olitte kaikki huippuja!
Kiitos sympaattisesta ja taitavasta showsta! Toivotamme esitykselle pitkää ikää.
